En kaffe med dig.

Mina kära. Idag är jag sentimental. SATC och jag har åter funnit varandra. Så fint. Och alldeles på tiden. Förutom första filmen hade det dröjt länge. SATC försvann då ML istället kom. Idag, alldeles förut, avnjöt jag senaste filmen. Jag fullkomligt älskade den! Den fick mig att skratta så att nattens kvarliggande lilla mängd mascara torkades bort. Jag hade dessutom dubbel glädje utav början av filmen, då vaktmästare Rickard besökte mig. Rickard är bra. En hyvens grabb. Han åtgärdade balkongdörren. Draget är som bortblåst...Hö hö.

Vi drack kaffe och pratade om bra ting. Saker som betyder. Saker man borde prata mer om. Man borde prata mer. Med varandra. Med alla. Verkligen.

Jag har en längtan efter en Irländare. Han borde komma till mig, genast.

Jag är som sagt alldeles hjärtnupen.

Glögg och clementiner är vad jag förser min kropp med i denna tid. Sjuk som jag är har jag inte vare sig lust eller ork till annat. Förutom frukostens varma choklad förvisso. Kanske att ett knäckebröd slinker ner förr eller senare.

Igår visades uppföljaren utav National treasure. Jag tycker verkligen om de filmerna. Finns där en trea? I vilket fall lär det komma en. Hoppas.

I denna afton skall jag frisera min vän. Dessutom skall vi ha grannfika. Ses fram emot. Ingen grannfejd här inte, minsann!

Och vet ni? Jag skall med till England!

Lars Winnerbäck – Lovesång
Liza Minnelli – Single Ladies (Put a Ring on it) SATC