Staty i virkat

I denna afton har Chefen,  Norrmannen och jag klätt stadens statyer i bikini. Inte alla ännu dock. Det får ses till att ha gummistövlar vid nästa runda. Vi har virkat en bikini utav mormorsrutor och allmänt stolpar. Den är satans fin, och skön.

Under på-klädnad utav alla statyer kom där fram olika damer med en barsk pipa, som skrek om vandalism… Chefen fick en kick av att att damer tyckte henne vara en ungdomlig ligist. Roande.
Fotona blev härliga, men ta en kik in på Min Stickbutik om ni vill klämma på dom. Kanske att ni också vill bli fotade i den, va? Fotona kommer så småningom (förmodligen under morgondagens morgon) trilla upp på Facebook-sidan.

Jag tycker synd om individer som har en så skev, försvarande bild på medmänniskor.

Buzzeli Buzz

Fotknöl blir till mjöl...

Tidigare sparkade jag i fotknölen med en träsko. Inte lagom skönt.

Under gårdagen lät jag klippa lugg och under dagen fick jag höra att jag numera är himla lik Janis Joplin. Tackar ödmjukast men ser inte likheten... Framför allt inte då Janis i fråga inte hade någon lugg.

Alldeles nyss, då jag satt bekvämt i soffan på balkongen och avnjöt ett glas vitt, flög där en geting mot soffans hörn. Då min karl använder soffdynorna till pilbågsmåltavla har vi en 70-tals sovsäck (uppfälld till ett täcke) över soffan. Den bildar ett litet glapp mellan soffväggen och där kröp krypet in bestämt... Jag har misstänkt ett bo i närheten av balkongen då vi vanligtvis har ett tiotal på fönstren i det stora rummet... Det är väl så dags nu att dom skapar hem inför sommaren. Jag lutar mig framåt mot hörnet för att luska ut vart han blev av. Då känner jag hur det börjar vibrera och surra under mig på soffan. Jag skuttar upp och meddelar vår kära inneboende att det är lurt på gång. Jag lyfter försiktigt upp täcket och bevittnar ett fletal krypa runt under täcket... Kul start på sommaren. Så här sitter jag nu, inomhus i ett kvakt kök och lyssnar till grötriset som puttrar på spisen...

Hårrosett

On the road...

Här sitter vi nu, fast på vägen, några meter framför en parkeringsficka. Ingen vet riktigt vad felet är.

En ambulans stannade bredvid och frågade om allt väl okej. Vilket var trevligt. En annan man med spexiga byxor kom fram och frågade om vi hade en bogserlina så att han och dom kunde hjälpa oss.

Nu, några minuter senare, kommer en av det tidigare sällskapet och bogserar hem oss. Gud så trevligt.

Ber om att ingenting illa kommer hända oss på vägen hem.

Och nu kommer en till. Han berättar om neutralt läge.
Släpp bromsen M, så skall nog allt gå bra.

Känns rätt kul å bli bogserad!

Nej men hej.

May. Yeay!