Här sitter jag nu åter.
Maia Hirasawa ljuder ur den gamla skruttdatorn.
Lite för långt ifrån mig står ett glas vitt. Halvdrucket, och mer där till.
Sjunger därför högt med till My new friend. Inte därför egentligen.
Nytt halvdrucket glas. Därför.
Är ikväll hemkommen från Stockholm, där jag hållit hus de senaste veckorna. Min väg hem vart ljuvlig trots allt. Jag avnjöt Chicago, samt ett bryt av havssaltschokladen. Den bästa. Läste något kapitel ur I VÄNTAN PÅ TALIBANERNA och upplevde omelett på ett positivt sätt för omväxlings skull. Tack Fabio!
Jag håller på att rensa som tusan, inför den kommande garageloppis som Tuva anordnar så fint. Jag uppmanar er att bege er dit! Köp eller sälj, vilket som passar sig bäst.
Jag hade gärna haft mina foton från Skärgården. Skärgårn...
vad man nu säger, hos mig nu. Då hade jag kunnat visa er att jag varit där. Ni får helt enkelt tro mig. Jag åkte båt. Simmade under vatten, i havet, med simglasögon. Jag simmade mer dessutom. I inner-sjön som ser ut som en fågel på kartan och ett grönt vatten vid trekanten. Där simmade jag ut långt långt. Skönt var det också. Mikael och Knorren var så klart med mig då. Men i fågelvattnet var det jag och Knorren. Inte heller lika lyckat.
Nu sitter jag alldeles perfekt i sängen. Med båda benen utför var sin kant. Ni vet. Men vad jag ville säga angående Skärgården var, att Knorren blev myggbiten precis. Stora stora kullar på kroppen. Den stackarn. Jag också dessvärre. Sju stycken på rumpen. Jobbigt värre.
Dessutom blev jag för absolut första gången biten av en fästing! Sabeldjur. På handleden precis ovanför det lilla födelsemärket. Är rädd att jag skall ha en i hårbotten vetja. Knorrens mamma är söt. "Här ska man ha mysigt och vila. Inte lukta på kiss".
Vi väntade så länge på fika, att vi somnade.
Och nu somnar jag snart om jag sitter kvar i denna himmelska säng.
