Då saknaden försvinner i dimman.

Den kära Frida och den kära Jennifer är hemma!
Jag kan inte beskriva med ord hur fantastiskt lycklig jag blev då de kom till mig. Se bara så fina de är! På lördagen beslöt vi oss för att ta en storfika på nya Kaffekoppen, då dom trist nog hade stängt begav vi oss istället tillbaka till den kära Jenka och hade storfika i flera timmar. Vilket var fantastiskt trevligt. Och på kvällen nalkades det tak-fest, vilket skulle bli fantastiskt trevligt likaså! Dock blev det inte enligt planerna... En annan dag, absolut. Men denna afton begav vi oss till Binen, Vinen, Cinen... Beroende på honom. Hanna tillägnade mig och Jenka en finfin låt. Massa Backha! Gillar er så mycket!Efter en massa hög musik, högt skratt, dans, vin och öl. Även en del Fällan, begav sig jag och Johanna och Emily till Antonia för att krossa chips på toan och skratta högt åt Rebeccas tokigheter. Gillar dig så mycket! Men inte varade det vidare länge. Då vi kommit på tok för sent (inte då!) hade vi inte mycket tid innan puben stänger (Stänger ju när klockan bara är barnet!) så nog begav vi oss till Dagnys alltid, och där vart det spexigt må ni tro. Jag blev biten i halsen av två olika och det gjorde tokont! Inte okej. All upphittad öl fick bli min tröst. Go Hanna! Gårdagen såg bland annat ut som så här:

Vaknade otroligt tidigt i morse av att jag frös något så kolossalt. Det visade sig att jag förmodligen tagit detta foto (minns ej) och därefter somnat på pricken. Men kameran i hand och kläderna på, sitt-liggandes på knä med rumpan upp i vädret i en o-uppbäddad säng... Heja