Av ständig oror för stort och smått, blev jag en allt mer besynnerlig igelkott
Taggarna på mig står rakt ut, vilket känns ganska surt
Att inte med mig av min värme och kärlek få dela, det är ju vad jag allra helst skulle vela
Igelkottar är väl egentligen ganska söta? Vem hade trott de kunde ilskan bemöta
Gott folk må prata vad helst de vill, men mig kryper ingen för nära intill
Igelkottarna kommer sakta utrotas, då de tar våra hem och förgör dem
Inte heller tillåts vi gömma oss under någon trottoar, och kommer någon mig för nära tar jag till alla mina trick och konster till självförsvar
Men jag önskar helst ingen bli biten, av mig som är så konstig och liten
Ja, konstig är jag till övermått och en besynnerlig liten igelkott
Ty dessa spjut jag sticker ut har genomborrat mig själv förut, så jag ber er vänligen låta mig vara...
Dikt av GP & NF
10 aug. 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar