Midsommardagen.

Midsommarafton vart galet kul! Och jag tackar familjen Athley hjärtligt för detta!

Min vapendragare spenderade tyvärr inte kvällen med mig, så vi bestämde oss för att ta igen det dagen efter, då det fortfarande var midsommar...
Då vi endast sovit ett fåtal timmar den natten, beslutade vi oss för att ta en heldag i parken- picknick och chill på filt fick det bli. Jesper kikade även förbi, vilket var otroligt trevligt!
Men innan dess vart det aningen kaotiskt! Då jag inte orkade sitta och vänta på henne begav jag mig tidigare till parken. Lade mig på det täcke jag burit med mig, och lyckades slumra till hela tiden, i korta korta stunder. Hon smsade och sade att hon var på väg. Jag hade förklarat för henne vart jag höll hus. Men mina sms kom tydligen inte fram fören idag... Medan jag åter slumrade då jag visste att hon var på väg, fick jag ett sms då hon förklarade att hon satt på en parkbänk och trodde att hon kommit först. Jag skickade åter ett sms innehållande koordination och inväntade svar i ca 5 minuter. Jag blev fundersam då hon inte kom till mig. Skickade ett efterfrågande sms. Inget svar. Ingen Rebecca. Jag blir orolig. Riktigt orolig. Ringer. Ingen svarar. Blir än mer orolig. Ringer igen (mitt mobilbatteri var jättesvagt), får tag på henne. Börjar skratta av lättnad och hon gör det samma. (Hon må vart mer orolig då hon inte ens fått mina sms). Hon kommer äntligen (levande) till mig och då sätter jagsjälv i halsen och håller på att kvävas då jag är tvungen att skratta åt mig själv (tack skadeglädje!)...


(Får vatten genom näsan just här)






Kyllebytta-tjejen!