
Har lagrat upp med en kopp hemmagjort bubbelvatten i handen och massa kuddar och täcke i soffan, framför datorn med dåligt ljud och kass filmkvalitet på Moulin Rouge. Ungefär vartannat "kapitel" är med någon typ utav berättarröst och har då jättelågt ljud, så att man inte ens hör fast man maxat högtalaren. Emellanåt hackar den sönder en aning. Fast vad gör väl det en dag som denna.
Jag kom på mig själv vara småleende ganska ofta under filmens börjar/ första timma. Den gör mig verkligen sentimental på de flesta plan. Och påminner en aning om Rent -vilken är underbar och båda dessa fantastiska filmer har jag PJ att tacka för!
Kärlek till dig min vän
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar