I natt skulle jag egentligen suttit och sytt ett par byxor. Senast jag kände samma värk sökte jag akut vård, vilket resulterade i 2 veckors inläggning. Svullnaden är tillbaka, vätska riktigt tränger in i lederna. Leder som är alldeles för otämjda för att ha plats åt denna vätska... Att det inte bara kan lösa sig. Allting. Fast det kände jag genast att det var för mycket begärt, utav mig liksom andra. Framförallt andra... Fast om lite skulle lösa sig hade jag bockat och bugat, djupt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar