Bollocks.

Nu är det höst, kan man säga, egentligen utan att ens tveka det minsta. Det känns i kropp som själ. Fysiskt samt psykiskt. Fast jag vet egentligen inte om det spelar stor roll in på den psykiska biten, vanligtvis tycker jag mycket om hösten. Dess otroliga inverkan på naturen. Dess gudomliga färgskala. Det skulle väl vara regnet som drar ner leendet, samt humöret. och att inte tala om kylan, vilken jag vanligtvis inte har värst mycket besvär utav, men att behöva klä sig i termobyxor, då man endast iklädd tunna strumpbyxor nertill, på väg till krogen för att inte lederna skall stelna till och du börjar halta sådär lagom o-sexigt i höga pumps.

När jag sitter här och tänker på de saker som sagts och gjorts de senaste veckorna så kan jag ärligt talat säga att det har inte det minsta med hösten att göra. Men jag vet heller inte längre om hösten ens gör mig glad. Så varför inte gissa på en kombination utav deppighet?

Jag har planerat sedan våras att jag skulle bege mig ut med kameran och fånga alla magiska ögonblick i höstblåsten. Men kvällen då jag laddade batterierna till kameran, var kvällen innan en morgon i snöfall. Mikka var hos mig, vi hade kollat Mysteriet på Greveholm tidigare på natten och talat om att vi minsann skulle laga så mycket jul"godis". Ingen kunde väl ana att vårt samtal skulle spela in så pass. Men jag vet en som blev glad, en som då så olidligt längtade ut i backen. Jag klandrar inte den som önskar sig snö, fast jag är oerhört skeptisk över tanken på en "vit" jul, vilket vill säga Det-regnar-snöflingor-som-lägger-sig-som-ett-blasktäcke-över-stadens-torg. Min far, något av en pessimist, kunde inte nog poängtera den meningslöshet som snön förde med sig. Vi var små barn och blev som sjövilda ute i ett täcka av vitt, med tungor som pekade mot skyn på jakt efter vattniga flingor. Men som sagt så var det när jag var ett litet barn. Jag märkte ganska snart hur vntrarna utvecklades, snön kom allt senare och stannade kvar allt kortare. Men lika kul som det var att hoppa i vattenpölar om sommaren, lika kul var det att hoppa i en damm utav blask. Inte undra på att jag får göra slingor i min mors hår nu, hon borde blivit gråhårig tidigt.
Efter att ha jobbat på dagis idag, inser jag nu hur "o-redo" jag egentligen är på att skaffa mig barn. Så Du, jag klandrar dig inte längre för att du vill vänta i 10 år. Men sedan får det allt bli en Agnes. Helst en Tyrone också, kanske även en Vera när man ändå dåller på?

Jag orkar knappt blogga längre, vilket ni kanske (förhoppningsvis) sett det senaste, det vill bara handla om en massa gnäll och skäll. Så nu bestämmer jag att för resten av månaden så blir det endast trevligheter på bloggen. Så får vi se vart det leder.. Jag kan börja redan nu med min idioti istället; Jag har traderat ut auktioner i denna afton och jag lessnar något så kolosalt på att internet hänger sig och att jag får lägga in alla foton inklusive text ett flertal ggr, tillslut blir jag mer och mer oseriös och en följd utav detta lyder "En kul grej med denna kjolen är att jag hade den på mig när jag slängde mig i famnen på Iggy Pop (inte så mycket skryt utan mest ett tappert försök att höja budgivningen) :) "Kom igen!
Peace