4 sep. 2010

Håll ut systra mi!

God afton gottfolk... Jag är full ja, och jag tivs bra med det.

Befinner mig sedan 20tiden i Lysekil, vilket är fullkomligt fantastiskt! Åk hit. Bra skit.
Med tanke på att jag hostar sönder mig precis och dessutom snurrar det i skallen för hårt för att få ro nog att ligga ner, sitter jag nu här och tappert försöker dela med mig av min dag, vilket ni förmodligen ger blanka fan i... (Frågan är då varför ni befinner er här...)

Min dag har sett ut som såhär: Höll för en gångs sskull inte på att missa tåget. Begav mig till Göteborg för att möta upp MikkaPikka. Med inflyttningsblomma i hand och solsken i blick fick jag ett varm bemötande och dagen drog sakta men säkert igång. Sex vinyler, tre strumpbyxor, en klänning, ett par jeans, en osthyvel, ett par otroligt fina underbyxor, trosor, senare åt vi en fantastisk middag på Jensens Biffhus. Killen som tog emot beställningar vart tydligen jättesöt.

En kopp kaffe senare satte vi oss på buss 841 -----> Lysekil. Påväg kom vi i kontakt med en asclean crustpunkare med den sötaste son jag mött. Sonen förklarade så fint för Mikka att hon vart aningen lik hans egen moder, Jenny, med det röda håret och de röda skorna. Vilket ha hade rätt i.
och nu tappade jag bort mycket utav min text. Pontus dator låter knepigt mot mig så det kan till och med vara den som plockade bort resterande delen utav texten... L7Kass precis. SLUTA LÅTA, genast.

Jag får väl dra mig tillbaka med min kära kapten. En röd man. Liksom ni borde vara, kvinna som man. För den svenska tigern lever på svensk apati. GN

PS. Det tål att tilläggas att jag fann ett nästan fullt paket
Hamiltons Blandning. Kan leva med det också...DS.

3 sep. 2010

Nellie, the Elephant.




Att göra stán osäker en fredag.

Nu äntligen är det dags för dagens uppiggande stund.



Här mina fina vänner skall ni få vara med om något roligt.
Riktigt tokkul till och med!

Hallå, tjenare tjenare, grodeli grodeli!



Nu sitter jag här, som en annan jävla lamslagen... Kom ur sängen vid halvettiden, helkass! Halva dagen är som bortblåst och jag som har så mycket att stå i. En otrolig träningsvärk har satt sig gött mellan revben, magmuskler och skuldror... Hostan gör mig tokig precis. Borde kanske gå till Farbror Doktor trots allt. Fast det får bli ett projekt inför kommande vecka. Nu i helgen skall jag roa mig bäst jag kan! Totalshopping i vår vackra hamnstad, en tripp till Lysekil och kopiösa mängder trevliga timmar med min Skatt och hennes karl. Fast det får bli först imorgon, så ni som har förslag inför dagens afton kan väl hojta till! Är totalöppen för förslag. Allt från att sitta hemma framför Kristallen till en riktig brakfest är jag på. Bara jag slipper vara ensam... (Observera nu alla ni som inte tror, att en hemmakväll behöver numera inte innehålla alkohol. Har klarat mig på tok för länge utan, vilket känns heeelt okej.) Monde Yeux är bra skit. Kaffet är kallt, vilket är kass. Jag har alldeles för mycket prylar och projekt som stör mig. Inte projekt som i att bege mig till Doktorn utan med kreativa idéer. Vilket har sin charm. På sitt vis. Fast det där med att tapetsera om känns ju bara motsträvigt. Kan inte få i ordning på varken tavlor eller gitarrkroken (Kattkroken) innan det är gjort. Förresten så vet jag inte om jag vill måla eller tapetsera.

Imorse begav sig Perry Pancake iväg. Det känns inte väl. Och precis nu ljuder låten Glue me on ur högtalarna... Tre år kan man säga.

Nu blir det mer kaffe. Sedan skall jag röja och härja så det står härliga till! Dansmusik är nu vad som krävs. På återseende mina kära.

2 sep. 2010

En saga om J.N



Det var en gång en Jakob, som var på ett riktigt fnitterhumör. Han fick för sig att handen hans var en Dinosaurie, som bara ville äta och äta och äta. Ungefär såhär...


Så här ser Dinosaurieungen ut när han inte äter, utan mest bara spatserar omkring.


Men mycket tid för spatsering fanns där inte tid till. Mat begärdes.
Så Dinosaurien åt och åt och åt...





Flera timmar senare hade den lille Dinosaurien tuggat i sig så mycket som vartenda blad och kvist. Trots detta kände den fortfarande ett otroligt sug efter mer, så den började istället knapra på den torra smutsiga jorden i hopp om att finna en smarrig liten mask. Detta gick inte Jakob med på alls! Inte ville han bli smutsig om handen inte.



Då blev den lille Dinosaurien fullkomligt vansinnig och började istället, i ren protest, att picka på den stackars Jakob. Den lille Dinosaurien nöp honom i örat. Bet honom i näset. Ja, till och med försökte den lille Dinosaurien äta glasögonen opp!

Men nu fick det vara nog!

Jakob blev vansinnig precis och bad den lille Dinosaurien att flyga och fara all världens väg.

Helt plötsligt ville den lille Dinosaurien inte längre vara med. Alls...



Vilket gjorde Jakob aningen upprörd till en början. Men kom snart på bättre tankar och blev åter en glad liten Jakob.



S L U T

"Dom är ju inget mer än sabla förbannade rasister"










Hallå duh!



Numera har jag med mig Kameran vart jag än går.
Vilket uppskattas, har jag hört.
Här kan ni bland annat se gårdagens förmiddagsfika med Josephine.
Trevligt värre.